Busstider till Lokatt i Skövde
Här finns en lista på Västtrafiks busstider, för er som åker buss till Lokatt i Skövde.
Från Karlsborg (via Tibro) till Skövde (buss 400)
14.20 - 15.55 - 15.20
16.10 - 16.45 - 17.10
17.10 - 17.45 - 18.10
Skövde (via Tibro) Karlsborg (buss 400)
18.50 - 19.14 - 19.46
21.40 - 22.03 - 22.36
Lidköping (via skara) skövde (buss 200)
15.30 - 15.55 - 16.35
16.25 - 16.50 - 17.30
Skövde (via Skara) Lidköping (buss 200)
20.45 - 21.18 - 21.50
21.45 - 22.18 - 22.50
22.45 - 23.18 - 23.50
Skövde Tidaholm (buss 303)
13.30 - 14.10
17.30 - 18.10
Tidaholm skövde (buss 303)
21.20 - 22.00
Mariestad skövde (buss 500)
15.30 - 16.13
16.30 - 17.13
Skövde - Mariestad (buss 500)
22.10 - 22.55
Hjo - Skövde (bus 402)
14.40 - 15.20
17.40 - 18.20
Skövde - Hjo (buss 402)
21.40 - 22.15
00.30 - 01.10
Falköping - Skövde (Tåg)
16.11 - 16.29
16.48 - 17.06
18.44 - 19.02
Skövde - Falköping (tåg)
20.32 - 20.48
21.37 - 21.53
22.30 - 22.48
Törboda - SKövde (tåg)
16.09 - 16.30
18.09 - 18.30
Skövde - Törboda(tåg)
19.29 - 19.46
Vi reserverar oss för feltryckning. Kontrollera gärna buss och tågtiderna med ordinarie tidtabell.
SSU - Krossa ungdomsarbetslösheten
STONE FREE - en hyllning till Jimi Hendrix
Stone Free är bandet som gör en hyllning till Jimi Hendrix. Se Stone Free när de kommer till Lokatt i Skövde den 11/7.
Jimi Hendrix skakade på sextiotalet om musikvärlden fullständigt med låtar som Purple Haze, Foxey Lady och Hey Joe. Än idag, nästan fyrtio år efter sin död, fortsätter han att fånga och influera unga musiker och musiklyssnare. Ingen har betytt så mycket för gitarrmusiken som Jimi Hendrix gjorde under sitt korta liv.
STONE FREE är trion som hyllar den fantastiske Jimi Hendrix och hans band Jimi Hendrix Experience.
Trion består av den evige socialisten och strängbändaren Anders Fennsjö på sång och gitarr, multiinstrumentalisten Johan Häll på bas samt den legendariska Grännamusikanten Johan Nyqvist på trummor.
Samling av socialistisk musik
Här får ni en hel samling av socialistisk musik som enkelt kan laddas ner och lyssnas på. =)
Därför är jag demokratisk socialist
Olof Palme berättar om när han var ung, då han tog beslutet att bli demokratisk socialist.
Polkapix - Trallrock från Skövde
Sugna på att lyssna på Polkapix? Stilla er hunger och läs lite om bandet.
Polkapix spelar vad vi själva kallar trallrock med en spektakulär scenshow. Det är svårt att stå still när man hör och ser dem. Året var 2007 och allting utspelade sig någonstans i den lilla staden Skövde. Polkapix var under uppbyggnad. De tre tidiga medlemmarna Johan Jakobsson, Marc Wihlstrand och Daniel Demyr fick villigt erkänna att de inte riktigt hade vad som krävdes för att nå upp till de skyhöga visionerna. Vad som fanns var röst och gitarrer och vad som behövdes var en bas och ett trumset. De tre vännerna vände sig till den gamla vännen och cellisten Jesper Key med frågan om han och hans nyinköpta bas kunde tänka sig vara en del av vad som skulle bli Skövdes, måhända Sveriges och kanske till och med världens häftigaste rockband. Vad svaret blev är nog ganska uppenbart.
Knappt hade de hunnit komma igång med firandet av sin fjärde medlem innan Jesper presenterade nästa anledning att fira, nämligen vännen Henrik Siberg. Även han fick frågan, accepterade och tog emot platsen som trummis och femte medlem i vad som nu var ett komplett Polkapix. Polkapix’s första demo spelades in i mars 2008 och bestod av låtarna: “Flower”, “World of Imagination” och”Peppermint Rock”. I början av sommaren samma år gjordes Polkapix första Video, “Peppermint Rock”, i sammarbete med Hugo Anderson (Pimpmyfilm.se). Hösten 2008 gick de in i studion på nytt för att spela in deras efterlängtade uppföljare.Den självbetitlade demon “Polkapix”.
Polkapix har geomfört diverse spelningar med bland annat Ammotrack och Anagoes. De har legat etta på skaraborgstoppen ett antal veckor som sänds på SR P4 och gått vidare till Regionfinal i Sveriges största tävling för unga musiker, Musik Direkt. Våren 2009 gick de vidare i UKM till Regionsfestivalen i Mölndal och en ny demo med två fräscha låtar är inplanerad.
Marc Wihlstrand - “Frän rockig röst kombinerat med utseendet av en grekisk gud!” Daniel Demyr - “F.d. elev till Patrik Gardberg. Demyr spelar med både känsla och precision!” Henrik Siberg - “Henrik har inte enbart karisma likt en columbiansk smultronplockare, han kan även banka på saker!” Jesper Key - “En erfaren cellist som nu spelar bas. Hans stora musikalitet följs av en bra röst!” Johan Jakobsson - “Ett missförsått geni med Polkapix-känslan i ryggmärgen!”
Bilder från Skene/Mark
Sorry att det tagit tid, men nu ligger iaf bilderna uppe från Skene/Mark. Det blev inte så många bilder, vi hoppas på att vi kan ta fler nästa gång. Se bilderna här.
Bilder ifrån Lokatt i Falköping
Nu finns bilderna från Lokatt i Falköping uppe och inom kort kan ni även se bilderna från Skene/Mark.
Bilderna hittar ni på länken nedan.
http://www.pixbox.se/usr_show_id100256_page0_order1.html
Bella - Tonsatt poesi
Till Skövde kommer ett lite annorlunda inslag i Lokattsammanhang.
Tonsatt, samhällskritiskdoftande poesi med Bella.
Jag är enochsextiofyra lång och har runda fötter. Jag vet ingenting om mycket och mycket om ingenting. Jag har alldeles för många pennor men bara ett skrivblock.
Sen är jag svår också. Alla tjugo-isch-människor som sysslar med poesi måste vara svåra, det hör till den bohem- samhällskritiska stilen.
Jag tycker det är lustigt att man kan sätta namn på det förflutna i olika -ismer och att det finns för mycket ism. Ännu lustigare är det när man pratar om framtiden (ännu en -ism) talar man om flygande bilar, robotstyrda arbeten, men aldrig om världsfred.
Jag hatar att alla är naiva, inklusive jag själv och jag hatar västtrafiks missledande information. Jag är rädd för bilar, älskar reptiler och jag är inte mycket för saker som flyger.
Jag gillar vattenpipa, sommaren, vintern, hösten och våren. Jag gillar solen. Jag gillar regnet.
Jag älskar paj.
Sen har jag har alltid tänkt för mycket.
På att spårvagnarna går långsammare än cyklarna, att vattnet i Göta älv borde vara klarare och på att människor aldrig lyssnar på varandra.
Mest tänker jag på det som inte fungerar, det är då jag skriver.
Jag har alltid klagat mycket.
Jag klagar på sömmarna som brister, våra brister alla jävla egoister. Göteborgs galna cyklister och vår ”kära” skolminister.
Mest klagar jag över det som inte fungerar, då skriver jag.
Jag skriver för att jag behöver det, för att ge utropstecken och punkter till problemen. Det man ser, finns. Det kan man göra någonting åt.
Jag är en glad människa, egentligen. Jag kan se skönheten i ruinerna och skratta åt bedrövelsen.
Men på scenen är jag inte glad. Då tar jag fram vänsteraktivisten i mig och klagar på det mesta, med rytm och rörelse. Mellan raderna finns det en hel del samhällskritik och ironi. Jag tror att man måste få vara förbannad, folk lyssnar när man är förbannad. Det är det jag vill, att folk ska lyssna. Sen får de göra vad de vill med mina ord.
Bella, vänsterpoet.
