Bella - Tonsatt poesi
Till Skövde kommer ett lite annorlunda inslag i Lokattsammanhang.
Tonsatt, samhällskritiskdoftande poesi med Bella.
Jag är enochsextiofyra lång och har runda fötter. Jag vet ingenting om mycket och mycket om ingenting. Jag har alldeles för många pennor men bara ett skrivblock.
Sen är jag svår också. Alla tjugo-isch-människor som sysslar med poesi måste vara svåra, det hör till den bohem- samhällskritiska stilen.
Jag tycker det är lustigt att man kan sätta namn på det förflutna i olika -ismer och att det finns för mycket ism. Ännu lustigare är det när man pratar om framtiden (ännu en -ism) talar man om flygande bilar, robotstyrda arbeten, men aldrig om världsfred.
Jag hatar att alla är naiva, inklusive jag själv och jag hatar västtrafiks missledande information. Jag är rädd för bilar, älskar reptiler och jag är inte mycket för saker som flyger.
Jag gillar vattenpipa, sommaren, vintern, hösten och våren. Jag gillar solen. Jag gillar regnet.
Jag älskar paj.
Sen har jag har alltid tänkt för mycket.
På att spårvagnarna går långsammare än cyklarna, att vattnet i Göta älv borde vara klarare och på att människor aldrig lyssnar på varandra.
Mest tänker jag på det som inte fungerar, det är då jag skriver.
Jag har alltid klagat mycket.
Jag klagar på sömmarna som brister, våra brister alla jävla egoister. Göteborgs galna cyklister och vår ”kära” skolminister.
Mest klagar jag över det som inte fungerar, då skriver jag.
Jag skriver för att jag behöver det, för att ge utropstecken och punkter till problemen. Det man ser, finns. Det kan man göra någonting åt.
Jag är en glad människa, egentligen. Jag kan se skönheten i ruinerna och skratta åt bedrövelsen.
Men på scenen är jag inte glad. Då tar jag fram vänsteraktivisten i mig och klagar på det mesta, med rytm och rörelse. Mellan raderna finns det en hel del samhällskritik och ironi. Jag tror att man måste få vara förbannad, folk lyssnar när man är förbannad. Det är det jag vill, att folk ska lyssna. Sen får de göra vad de vill med mina ord.
Bella, vänsterpoet.
Kommentarer
En Kommentar till “Bella - Tonsatt poesi”
Har du något att säga?
Bella Bella, underbara Bella. jag önskar så in i norden att jag kunde komma o titta, lyssna & förundras -över hur underbar du är. Jag blir kär i dig när du står på scen, hela världen stannar still! Dom som inte sett dig, dom tycker jag synd om. Uppmaning: ALLA SKA DIT, SE, LYSSNA & KÄNNA!