Nu har jag kommit hem från ett seminarie om tecknade serier och grafiska noveller, se tidigare inlägg. Extremt spännande. Seminariet hölls av Stefan Karlsson, seriefantast och översättare. Samt Jonas Andersson från Albumförlaget.
I Sverige säljs det inte mycket serier men intresset verkar på senare år ökat något. Kanske är den svenska uppfattning att serier är något barnsligt? För trenden med serier är mycket större utomlands.
Tecknade Serier historiskt
Historiskt sett är det kanske inte riktigt rättvist att säga att tecknade serier har sitt ursprung från grottmålningar. För serier använder både mediet text och bild. Inte heller härstammar serier från Hieroglyfterna. Däremot Bayeuxtapeten, kan vara den första serien som skapades. Den innehåller bild, text och läses från vänster till höger. Fast det var först i slutet av 1800-talet som det producerades en stor serie i USA, nämligen The yellow kid. I samma tid så publicerade Katsushika Hokusai den populära serien 36 vyer av berget Fuji.
Upplagor och försäljning av tecknade serier i Sverige
I Sverige kom en del serier på 1900-talet som riktade sig till familjer. På 80-talet stormade dock en debatt ut, angående våldet i serietidningar och om de var lämpliga för barn. En debatt som kanske tog död på serieläsandet i Sverige. Vilket kanske gjorde att små aktörer slogs ut. Samtidigt blev video och tvspel allt mer vanliga i svenska hem. Vid millennieskiftet 1999-2000 hade den danska mediekoncernen Egmont i princip uppnått monopol på den svenska marknaden. I Sverige trycks idag blygsamma 1000-5000 st upplagor av seriealbum. I jmf säljs det 6 miljoner seriealbum varje vecka i Japan. Många mangaalbum trycks upp i 1 milj exemplar.
Rekommendationer
Maus av Art Spiegelman (Vann Pulitzerpriset) (vuxen)
Gängkrig 145, Jens Lapidus (Känd från Snabba Cash) (vuxen)
Inferno av Fabian Göranson (vuxen)
Operation Marmara av Tarek och Perger (vuxen)
The walking dead av Moore och Kirkman (vuxen)
Lou Julien av Neel (barn tecknad serie)
Hur läser man en serie?
När jag var liten och hade en del problem med läsförståelsen gav mamma mig alltid serier att läsa. Min favorit var Acke-serien, som jag inte tror ges ut i Sverige längre. Det är inte ovanligt att man rekommenderar att ge serier till barn med lässvårigheter. I Frankrike används tecknade serier i undervisningen. Bland annat ges Frankrikes historia och varje departement ut i teckande serier. Ett tips är att läsa Sir Arthur Benton serier om andra världskriget.
Fler som skriver om tecknade serier
Tecknat i tiden | Fokus
Jens Lapidus blir tecknat | Nyheter24
Lapidus går över till tecknat | Realtid
Förlag som ger ut serier:
Albumförlaget
Apartförlag
www.donovan-comics.dk
Annat läsvärt:
www.serieforum.se Sveriges största forum för samlare och läsare.
www.serieframjandet.se För främjande av serier.
För att besvara frågan.. nej tecknade serier är absolut ingen skräplitteratur.
Liten nitpick: Operation Marmara är inte gjord av Sir Arthur Benton, utan den första delen i serien om Sir Arthur Benton. Den är skriven av TAREK och ritad av Stéphane Perger.
Läsvärd är den helt klart i vilket fall!
Tack. Ändrat. 🙂
Du skriver förvisso ”[…] och om de var lämpliga för barn”, men min poäng är att det var ett ständigt faktum att vuxenserierna inte var lämpliga för barn, ingen påstod det, och det var därför inte det som debatterades. Frågeställningen gällde snarare om serier fick göras med vuxen målgrupp, då serier ju var för barn, tyckte man.
Däremot missuppfattade en del trångsynta människor vuxenserietidningarna och trodde att det var barnserier, av den enda anledningen att det var just serier, varpå dessa felgrundat ilsket ropade att serierna var olämpliga för barn, vilket i själva verket var helt redundant och obestridd information.
”Sir Arthur Benton” är titeln på en albumserie och namnet på albumseriens huvudperson, det är inte en serieskapare. Skaparna av serien är Tarek och Perger.
Att 80-talets seriedebatt handlade om ”våldet i serietidningar” är en snedvinklad och förenklad bild. Fokus låg förvisso vanligen på sex- och våldinslag, men det grundläggande föremålet för debatten – i den mån det nu var en debatt, främst rörde det sig bara om moralpanik – var vuxenserietidningarna. Epix förlag hade vid denna tid dragit igång ett imperium med serietidningar för vuxna läsare, en helt ny företeelse i tidningshyllorna. Den allmänna bilden av serier som barnlektyr, att alla serier ska vara barnvänliga, möttes av friktion i och med Epix’ tidningar. Detta, tillsammans med onyanserad och oinsatt mediebevakning, skapade moralpanik. En bieffekt av detta var åtalet mot tidningen Pox 1989, för (felaktigt) påstådd våldspornografi, vilket ytterligare spädde på allmänhetens negativa bild av vuxenserierna. Allt detta kan man läsa mer om i en artikel jag skrivit: https://sundblom.wordpress.com/2012/05/17/moralpanik-polismotstand-och-atal-epix-forlag-och-vuxenserierna-var-inte-valkomna-i-den-svenska-ankdammen/